Bosön

Den här veckan har jag känt mig seg som sjutton. I måndags vilade jag och när jag kom hem från jobbet hade jag frossa. Sov många timmar men väldigt oroligt och när jag vaknade på morgonen dagen efter mådde jag bra. Sen har jag liksom bara känt mig seg, mått lite illa och huvudvärk. Fast inte så mycket att jag skulle säga att jag var sjuk. Märkligt kändes det. Har prioriterat att sova någon extra timma för att återhämta mig. Igår körde jag styrka på gymmet och kände mig som sagt seg. Dock vågade jag äntligen slå över från handstående till brygga utan PTns hjälp. Vill alltid börja med att han hjälper mig sen våga jag själv även om
jag är livrädd och typ skakar tänder. Igår stod jag och velade om jag skulle våga och peoppade mig själv till slut att nu skall jag våga. Och så bara körde jag. Nu har det släppt och jag vågar. Det är en sån härlig känsla när man övervinner sin rädsla och vågar!

Efter det passet även om jag inte kände mig helt hundra så mådde jag toppen! Idag har jag känt mig på topp igen och tur var väl det eftersom vi var på Bisön ute på Lidingö.

Vi sprang ut dit från Ropsten. 30 min kall och hal löpning bland flotta hus ute på tjusiga L-Ö. Väl framme på Bosön blev det lite löpskolning på häck och sen 10 x 100 m. Kändes bra, men fortfarande har jag ju en del tekniska saker att jobba på men tränaren säger det blir bättre och bättre. Konsten att springa fort är att slappna av. Make sense?

Asså jag är en papegoja men att gå med i spårvägens löparklubb är det bästa jag gjort! Vill du satsa lite mer på löpning? Eller bara ha skoj och träna med andra löparfrälsta? Come and join!

Nu skall jag hem spisa sushi.