Idag har jag för första gången på väldigt länge sprungit en hel mil. Känns bra! Jag var trött när jag gav mig ut. Sköt upp morgonpasset till ett lunchpass och äntligen kl 16.15 stod jag utanför porten i Hornstull med löparklockan och fotpodden på. Mitt pulsband är tyvärr borta just nu. Det var tänkt att jag skulle ta mig runt men när jag kollade ned på klockan efter 1,5 km och den stod att jag sprang under 4.50-tempo omprogrammerade jag mig själv att jag skulle försöka springa så snabbt jag kunde i 1 mil. För att se min miltid. Runt Årstaviken är det ganska backigt men mjukt och bra underlag och härlig omgivning. Lite regn. Det var jäkligt jobbigt, men kul. Hade bra energi men i slutet ville jag kräkas men jag låg på så gott jag kunde tills klockan stoppade 1 mil på 52 min. Ojojoj, den tiden sprang jag på som uppvärmning innan. Då kanske ni förstår vicket skick jag är i just nu. Inte bra. Men det kan ju bara bli bättre, eller hur. Skall bli så spännande och kul att få se hur min kropp kommer svara nu när jag börjar träna på allvar igen.
Jag var bra trött när jag gick in till Sats Hornstull efteråt för att stretcha. Känner av lite i framsida lår just nu, men det är faktiskt förvånansvärt att jag ändå hämtar mig ganska bra.
Imorgon skall jag till klubben. Trodde att jag bara skulle snacka lite men tydligen skall jag vara med på träningen. Gah! Jag är nervös! Kommer inte ens hänga med på uppvärmningen. Nu ut och käka med en fin vän jag inte träffat på alldeles för länge. En annan grej som är bra med att börja träna mkt igen är att man får äta vad man vill igen. Det gillar jag. När jag slutade träna i februari förstod jag att jag skulle behöva äta betydligt mindre och mindre snask men det är svårt det där med vanor. De sitter liksom i ryggmärgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar