Gah!

Hur kan man känna sig så otränad som jag gör?! Jag känner mig så frustrerad idag. Uppe med tuppen för träning med Spårvägens. Vi började med uppvärmning, typ 3 km i ganska raskt tempo. Klarade av att småsnackade lite så bättre än förra gången. Efter det skulle de andra köra långintervaller, men jag körde min första "riktiga" intervall 1 min x 6 och det är här som min frustration kommer. Jag orkar i tr trycka på i ens en minut! Helt otroligt! Det är ju som att springa till bussen. Tränaren pratar ju om att min kropp e ovan och så men jag blir så sur!!! Det är ju otroligt skönt att ha honom som vägleder en. Utan det hade jag nog skitit i allt nu och typ supit ned mig eller nåt. Haha skoja bara. Men typ.
Efter de fjuttiga snigeln intervallerna fortsatte jag 7 km distans hem till klubben.
Hade ett litet möte med min tränare och jippi, jag får springa ett pass till i veckan! Kul! Kan ju bara bli bättre nu ; ) Han e roligt min tränare, skall alltid prata i metaforer och idag nämnde han något om att jag skall se mig som ett oslipat bord som man måste fila och putsa noggrant istället för att, som man ofta gör, hoppa över de och bara måla över. Bygga en fin, stark och stabil grund.
Mina nu 4 (yes!!!) löppas kommer vara:

-1 pass på 5-6 km där jag skall lite snabbare tempo och kanske även lägga in lite löpskolning eller kortintervaller, typ hundringar
-2 pass distans ca 8-10 km
-1 längre pass kanske 12-15 km

Och så 2 styrkepass.

Det som jag kan se är positivt just nu (man måååååste ju ALLTID tänka positivt, right?) är att jag känner att jag återhämtar mig bra. Är inte så trött efter passen och inte ont i kroppen. Men då kan man ju tycka att man kan köra på hårdare, men jag får ju slipa det där bordet ; )