Nästa år blir det definitivt minst en mara. Tog ett beslut här i vintras att ligga lågt med tävlingar i år och mer satsa bra på att bygga upp mig.
Min första mara gjorde jag 2010 i Sthlm. Jag hade nog tränat ganska bra inför den och fått in en hel del långpass som alla sa åt mig var så viktigt. Jag är ju mer en sprinter och jag kon ihåg nervositeten innan. Skall jag verkligen fixa att hålla på i nästan 4 timmar? När tar man beslutet att bryta ett lopp?
Loppet gick bättre än jag trodde. Hade bra support längs vägen, magen funkade och min kropp fixade det galant. Det som blev min förvåning var hur psykiskt jobbigt det var nånstans vid 35 km då jag började förhandla med mig själv om jag verkligen gillade och springa eller ej... Knäppt! Var inte alls beredd på det och kände mig lite knäckt. Då tog jag beslutet att lägga mig bakom en sk farthållare och sa till han "nu får du peppa mig, för jag är på vippen att stanna" "ok, sa han och de sista 4 km småsnackade vi och jag minns hur han upprepade: "allt sitter i huvudet nu" "du kan bara påverka denna stunden" "du får inte gå i mål och känna att du kunde gjort mer, gör mer nu istället".
Och in på stadion sprang jag med glädje i kroppen! Tänk vad bra pepp kan göra!
På min nästa mara i Frankrike någon månad efter så var jag mer mentalt förberedd där vid 35 km och det gick såklart mycket bättre med ett nytt personbästa ; )
 |
| Pigg och glad efter första 9 km vid Västerbron |
 |
| Otroligt lycklig och glad att ha ca 300 m kvar till mål!
Så mitt motto har faktiskt varit från det:
Du kan bara påverka just denna stund, inte gårdagen och inte morgondagen. Så se till att göra just nu så bra som du kan!
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar