Långpass på Djurgården

Igår körde jag 18 km ute på Djurgården. Det är ju hur fint som helst att springa där! Varför har jag inte gjort det innan? När man skall springa så långt så kommer man hur långt som helst. Började på Kungsholmen, genom stan, ut runt Djurgården och tillbaka via Kanknästornet, Valhallavägen, Odenplan och tillbaka till Kungsholmen och Itrim.
Jag höll ett lugnt tempo, nånstans runt 6 min/km. Känns bra att hålla det tempot, mina ben är inte vana att hålla på sån länge och det känns i baksida lår idag.
Tänk på det när du springer dina långpass att det skall vara i "prattempo". Jag tycker att det är nästan meditativt att vara ute så länge. Efter ett tag känner man att man skulle kunna springa hur länge som helst, är det det som kallas "total bliss"?! Nu blev det inte så mycket bliss när bena säger ifrån, men snart skall jag ut påett långt pass igen!

                                            Fint och härligt höstigt ute på Djurgården ; )


Idag blev det PT-träning. Lika kul som alltid. Dock är jag inne i en svacka just nu när det kommer till mina mål. Var uppe i 5 chins, men den senaste veckan kan jag bara göra 2...andra saker som jag kunnat, typ hoppa jämnfota till handstående har gått det med men icke just nu. Ibland blir man lite deppig när något som gick bra plötsligt inte går, men jag försöker hålla huvudet högt. Det kommer att vända, bara jag fortsätter att träna på det. Blir lite terapi att skriva av sig det här också ; ). Tänk på det när det känns tungt- att det kommer att gå lättare. Kanske behöver man göra något helt annat en vecka för att sedan gå tillbaka och träna på det där lite extra och vips gör du det bättre än nånsin!

          Det här var i somras så lätt, jag var som en fjäder. Nu går det trögare, men skam den som ger sig!