Living a runners dream!

Visst är det underbart hur saker och ting som känns blä för en stund senare blir en endorfinkick som man kan sväva runt på! Idag var en sådan dag. Har ju kört ganska hårt senaste veckan under julledigheten, men faktum är att jag känner mig stark, pigg och snabb!
Dagen började med ett besök hos naprapaten som gnuggade mycket hårt på mitt knä. Har ju haft något som kallas "pfss-knä", patellofemorallt smärtsyndrom. Det var ju för ett tag sen som det gjorde jädrans ont i mitt knä och kunde knappt gå på det. Som tur är gick det över fort, men jag går fortfarande på behandling för det. Vill ju inte (!) att det skall komma tillbaka. Proaktiva grejer är bra grejer. Jag är ju för övrigt skadefri, peppar peppar...Han körde också med elektroder på knät vilket känns lite lustigt. Kommer nog ha lite träningsvärk imorgon kanske?

Well well, torsdagsträning idag med klubben var inplanerat. Som vanligt på eftermiddagen när man jobbat en hel dag och när det blåser och regnar ute så är min träningsmotivation NOLL, men har man inplanerat träning så har man.
Det är ju vardag och jag trodde att många skulle komma idag, men när jag kom till träningen var det jag...och två tränare...haha. Inte en kotte som var i träningslokalen ens.
För mig gjorde det ingenting utan jag fick ju tränaren för mig själv! Hur lyxigt är inte det? Personlig löpträning! Han cyklade brevid mig i uppvärmningen bort till Djurgårdsbron. Sen skulle jag köra intervaller i 3 min med 1 minuts lätt joggivila emellan 7 gånger. Han cyklade brevid mig under intervallerna och klockade och hejade på. Sicken grej och sicken kick! Det kändes bra i intervallerna och det var precis så jobbigt som jag tror att det skall vara. Fick lite tips på hur jag skall förbättra min teknik med högre knän, lättare på framfoten, avlsappnad i axlarna, huvudet rakt och alla andra grejer som man glömmer då man börjar bli trött. Det blir dock jäkligt mycket bättre när någon cyklar brevid en och säger till under tiden. Jag pinnade på bra i intervallerna. Har dock ingen aning om vilken tid det blev och vilken puls jag hade då det var becksvart ute och dåliga gatulyktor som lös, men jag tror jag höll mig minst under 3.55-tempo i alla intervallerna även då det var sjuuuk motvind. Efteråt sa tränaren att det var det bästa passet jag gjort hittills! Woop woop!

Min träning funkar alltså väldigt bra och det känns som om jag blivit snabbare. Jag vågar ta i mer nu men vet också när jag skall hålla igen. Jag kom ihåg de första passen då jag nog gick ut alldeles för hårt i de första intervallerna och var tvungen att bryta efter hälften gjorda. Det gjorde i sin tur att jag nog höll igen på nästkommande pass för jag ville inte gå in i väggen. Nu vet jag mer vart jag skall ligga. Kan nog tacka pulsklockan för det som jag numera alltid kör med.
Vad som är viktigt nu, som vi också pratade om är att jag inte blir för hetsig och vill öka träning och intensitet bara för att det känns så bra, utan att jag faktiskt håller mig här nu. Det här är ju ett tydligt tecken på att träningen är rätt.

Två dagar till nu sen blir det en lugnare vecka. Det är under vila som kroppen byggs upp!

Trött men glad efter 7 tuffa intervaller

Tooooooomt!